I artikeln pekar Björn Lundberg på hur föreställningar om internationalism fanns redan i ett tidigt skede i den svenska scoutrörelsen, redan långt före första världskriget. En viktig ritual som förde grupper samman var exempelvis utbytet av scoutmärken, men det fanns också hinder som försvårade integrationen, exempelvis språkbarriärer. I artikeln pekar Lundberg också på hur den nationella identiteten tog sig uttryck genom exempelvis användandet av flaggor och andra symboler för att visa nationell styrka.
Vilka fler exempel på integrerande element och hinder har du kunnat se?
- Scoutrörelsen spelade mycket på det faktum att alla tillhörde samma världsomspännande rörelse, men med olika nationella särdrag. Ett förhållande av "lika men ändå olika" kom till uttryck i uniformer, sånger och hälsningar. Rent praktiskt utgjorde de ekonomiska förutsättningarna ett stort hinder för att resa på läger, särskilt under tidigt 1900-tal. När det andra världslägret för pojkscouter hölls i Danmark 1924 var det svenska förbundets ekonomi till exempel så ansträngd att man tvingades utebli.
I artikeln ifrågasätts föreställningen om mellankrigstidens vändning från nationalism till internationalism, beskriv detta närmare?
- Tidigare studier har hävdat att pojkscoutrörelsen - som uppstod i England före första världskriget - ändrade karaktär efter 1918: i riktning mot en mer fredlig internationalism. Den här förändringen märks tydligt i brittiskt källmaterial, men jag vill med min undersökning visa att om vi rör oss bortom de brittiska källorna blir verkligheten mer komplex: i själva verket ordnades läger med inslag av internationell förbrödring redan före första världskriget. Inte heller försvann dragen av nationalism efter kriget. Tvärtom kan man tala om en sorts "inter-nationalism".
Läs artikeln i sin helhet via länk (https://muse.jhu.edu/article/846860)