Tidsmässigt rör sig boken från det mesopotamiska Akkad fram till dagens USA med Trump och Biden vid makten. Tanken bakom detta omfattande helhetsgrepp förklarar Harrison som en vilja att granska vilka gemensamma drag som funnits i stormakters och imperiers historia. Harrison pekar på att militär bristfällighet är en gemensam nämnare till flertalet kollapser, allt ifrån det svenska stormaktsväldet till inkariket i Peru och stormogulernas rike i Indien.
– Imperier som har högprioriterat kontroll av armén och flottan och ömmat om deras slagkraft har härdat ut betydligt längre än de övriga, eftersom imperiers politiska system ytterst har vilat på förmågan att utöva organiserat våld, säger Dick Harrison.
En annan viktig slutsats som lyfts i boken är att vissa imperier helt enkelt bara skendör, ömsar skinn och fortsätter existera – exempelvis som i Ryssland/Sovjetunionen.
– Huset Romanov lämnade i praktiken bara över makten till dynastin Kommunism, och idag styr Putin enligt samma geopolitiska logik som både tsarerna och Stalin.
Med dessa kunskaper i ryggen, vad kan vi då lära oss av det här?
– En bitter lärdom är att vi aldrig kan slappna av, säger Harrison. Expansionslystna imperier med starka militärmakter har alltid utvecklats och har alltid utgjort hot mot världsfreden. Det finns bara två botemedel: en global säkerhetsstrategi med starka överstatliga organisationer - något som idag framstår som en utopi - och spridningen av demokrati. Det har funnits (exempelvis Storbritannien) och det finns (USA) imperier som också är demokratier, men just därför är de mer sårbara och generellt sett mindre farliga för omvärlden.