Under 1800-talets första hälft upplöstes successivt det gamla ståndssamhället och adeln miste de flesta av sina gamla privilegier. Modern forskning har visat att adeln trots detta lyckades upprätthålla sin ställning som en ekonomisk överklass åtminstone fram till sekelskiftet 1900, men inte hur det gick till. I projektet För familjens bästa? Adliga arvsstrategier under ståndssamhällets upplösning undersöks adelns kvardröjande ekonomiska maktposition genom en detaljerad analys av arvsstrategier inom den svenska adeln under perioden 1810-1914. Arvsförhållandena framstår som centrala för att förstå hur rikedom överfördes mellan generationer och fördelades mellan arvingar. Att arvsfrågan var central för adeln är tydligt. När lika arvsrätt infördes 1845 var adeln det enda stånd som var emot och adelsståndet försökte dessutom få undantag från lagen genom att förklara traditionen med söners dubbla arvslotter som ett adligt privilegium.
Med utgångspunkt i bouppteckningar, arvskiften och testamenten studeras adliga arvsförhållanden och hur arvet påverkades av bland annat arvingarnas kön eller vilken typ av egendom som fanns i boet. En övergripande fråga är om arvsfördelningen präglades av en strikt jämlikhet mellan arvingar eller om det tvärtom fanns en strävan att hålla samman egendom i händerna på en arvinge. Resultaten bidrar till en ökad förståelse av dels den svenska samhällsomvandlingen under 1800-talet ur ett socialt och ekonomiskt perspektiv, dels vilka strategier som en utmanad elit nyttjade för att hantera egendom i syfte att upprätthålla sin samhällsposition.
Projektet pågår 2021-2023, finansieras av Handelsbankens forskningsstiftelser och leds av docent Martin Dackling.
Läs mer om Martin Dackling: https://www.hist.lu.se/person/MartinDackling/